Ångest...

Framtidsångesten smyger sig på, nu när jag har alldeles för mycket tid till att tänka. Jag borde ligga till sängs med min kärlek, men jag har inte ro till det. Ena stunden känns det som om jag gör rätt genom att låta tiden ha sin gång, och genom att testa mig fram för att fundera ut vad det är jag vill med min framtid. Men nästa stund känner jag mig bara så stressad att göra rätt beslut och att göra det nu...

Självklart har pengar med saken att göra, om det inte vore för ekonomibekymmer så skulle saker och ting vara så väldigt mycket enklare, då kunde man bara följa sitt hjärta och låta saker och ting ta sin tid. Det handlar inte bara om vad jag ska jobba med, det handlar om allting, var vill jag bo, hur vill jag bo, vad vill jag göra, och när vill jag göra det? Familj, bostad, jobb, vad är egentligen viktigt i livet? Vad är det man ska prioritera? Allting har väl sin tid, men hur vet man när man ska fokusera på vad? Hur vet man vad som är rätt? Så många frågor och så få svar... Jag kan inte bestämma mig för någonting, och när jag väl gör ett val så kan jag inte stå fast vid det särskilt länge ändå.

Jag vill vara närvarande men ändå inte vara här, jag trivs samtidigt som jag är olycklig, mitt hjärta är splittrat och jag vill bara att det ska bli helt. Men jag kan inte få allt jag vill ha, eller vara överallt på en gång, och jag vet att jag måste kunna stå fast vid mina val, men ibland är det bara så svårt att vara tillräckligt stark. Det är som om den trygghet och det lugn som tar mig månader att bygga upp, är som en tegelmur som rasar av en ynka liten vindpust. Och varje gång tror jag att den ska vara stabil nog, men varje gång går den sönder.

Jag vet inte vad jag ska göra, så mycket press...men ibland undrar jag om det inte är jag själv som lägger bördan på mina axlar - jag får material till att bygga en fågelholk men försöker bygga en herrgård. Är det konstigt om man blir galen?